I min omgivning finns det några personer som ofta landar i diskussioner om personer som har gjort osympatiska saker mot oss. Det är förvisso bra att ha en gemensam fiende, men det tar sällan saker framåt. Det blir ofta känslosamt och fokus på fel saker. Enligt mig.
Till min förvåning har jag sett detta i ledningsgrupper och styrelserum med. En lång harang om hur illa en viss person har betett sig mot ofta en medelålders vit man. På så sätt har man effektivt underminerat själva idén eller vad man egentligen ville åstadkomma. Trump är bra på det här.
Det finns en utmaning som heter klaga-inte-på-sju-dagar. Fler har uppmärksammat det. Nicole Pajer, Headspace, skriver att hon prövade i 30 dagar. Själv klarade jag bara tre dagar innan det var dags att börja om 🙂
Som ung passade jag inte riktigt in varken i skolan eller någon annan stans. Var mobbad, utfryst och rätt udda. En sak jag kommer ihåg av en klok äldre person var att inte ta med mig det dåliga hem. Om du haft en dålig dag eller någon gjort något dåligt mot dig. Varför diskutera det hemma då? Sensmoralen är att personen redan har gjort tillräckligt med skada så varför ge det ännu mer energi. Det tog säkert tjugo år innan jag blev riktigt bra på det.
Idag? Glömt vad som hänt redan när det håller på hända.
Men ibland kan man behöva prata om personer som gjort en illa. Det är bra. Men vänd er då till någon som kan göra något åt det. Terapeut är en bra start.
Världens bästa land, på att gnälla
När jag träffar utomeuropeiska personer i affärssammanhang som jobbat med oss ett tag så frågar de ofta ”varför gnäller ni så mycket här i Sverige?”.
Jag tror att det beror på att vi grunden har vi det för bra.
Vi har allt det man kan önska sig som mat på bordet, tak över huvudet, skola för våra barn och relativt ofta ett jobb (om man själv vill). Det är inte krig i vårt land och vi är relativt säkra, jämfört med många andra delar av världen. Det som finns kvar att göra är att gnälla på det man inte har eftersom de basala behoven är uppfyllda. Vädret kanske?
Vi saknar utmaningar. Vi saknar väldigt ofta mening. Då blir det lätt att ta till vår paradgren i Sverige. Gnälla.
Problem och idéutmaningen
En dialog i fikarummet:
- Du ser bara problem!
- Vad bra, svarar jag. Men kan vi vara överens om att det är ett problem? Har jag fattat det här rätt?
Först definiera vad är problemet? Egentligen? Sedan gå på lösningen. Personligen gillar jag att omdefiniera saker till utmaningar och möjligheter istället. Se problemen som en lucka på marknaden som ingen orkar göra något åt. Lös det då!
Något som är viktigt att inse är att det finns två sidor av myntet. Ofta är det en person eller ett team som hittar och analyserar problemen. En annan som löser problemet. Det har att göra med hur vår hjärna är hårdkodad.
Så nästa gång du funderar på hur kulturen kan bli bättre. Istället för att säga att vi ska sluta att gnälla. Ge dina medarbetare ett syfte. En utmaning. Ett problem att hitta. Jobba för att dialogen ska handla om allt annat än personer.
Börja i styrelserummet och i ledningsgruppen.
Nu ska jag försöka att inte gnälla idag.
Proaktivt 