I många sammanhang ser jag dåliga gränssnitt och användarupplevelser. Men min senaste erfarenhet tar alla priser.
Min son opererades för några veckor sedan och allt flöt på som det skulle. Vi var en timme sen till operation så han fick lugnande ytterligare en gång. När han satt i min famn slutade han och andas, fick kramp och blev nästan svart i ansiktet.
Efter det kommer jag inte ihåg så mycket mer än att jag lägger upp honom på operationsbordet. Sköterskan, som är själv i operationssalen, säger åt mig att trycka på larmknappen. Jag frågar var den är. Han säger på dörren. Jag frågar vilken dörr, det finns tre, den stora får jag till svar.
Tyvärr fanns en massa andra knappar vid dörren. Till slut hittar jag knappjäveln som är BLÅ!. Hur ända in i helvete kan man göra en blå larmknapp.
Ni kanske tänker. Ja, men det är ju inte så farligt.
Nähä. Prova då att ändra stoppljusen till blått. Stoppskylten till grön. Sparaknappen till röd. Och radera till grön.
Men varför är jag då så upprörd över en blå knapp?
Det symboliserar vikten av att gränssnitt och användarupplevelser betyder något.
Låt en designer göra användarupplevelsen rätt. Och lämna sedan över till hantverkaren som gör sitt.
Nästa gång gäller det kanske ett liv.
PS. Allt gick bra med min son. Han är hemma och mår toppen. DS.
Proaktivt 